Bönder i nord & syd

SydligasteLantbrukaren8                NordligasteLantbrukaren6

 

ATT LEVA SOM BONDE I SVERIGE ÅR 2008 HAR SINA SIDOR. OAVSETT OM MAN ÄR VERKSAM I LAPPLAND ELLER I SKÅNE. ATL HAR TRÄFFAT LANDETS NORDLIGASTE OCH SYDLIGASTE LANTBRUKARE.

Artikel 1:

Gustav Johansson-Närvä skrattar när ATL:s reporter på telefon frågar om en vägbeskrivning till hans gård i Maunu. ”Kör tills vägen tar slut”, säger han.

Plötsligt dyker den upp. Den vita skylten med texten ”Sveriges nordligaste allmänna väg”. Det är den vi ska ta för att komma till Maunu.

Gustav Johansson-Närvä väntar utanför den gula mangårdsbyggnaden precis vid Könkämä älv. I en hage pulsar nio renar och fyra får omkring i snön. En östsibirisk lajka springer mellan Valtratraktorn och de två skotrarna på uppfarten.

– Vägen hit började byggas 1935. Tanken var att den skulle gå ända till Treriksröset. 1937 hade de kommit till Maunu. Då dog vägdirektören och allt avstannade, säger Gustav Johansson-Närvä.

Hans släkt har bott i Maunu sedan 1500-talet och försörjt sig på jordbruk, renskötsel, jakt och fiske. Nu bor Gustav på familjegården tillsammans med sin fru Anita och barnen Julia och Elias. Hans föräldrar Ingemar och Marjatta bor också kvar i en del av huset. Att föra jordbrukstraditionen vidare är viktigt.

– Det har ofta funnits mjölkkor, får, hästar och grisar här på gården. Förra året hade jag 40 tackor, nu är det bara fyra kvar. Lönsamheten är för dålig. Närmaste slakteri som tar emot får ligger utanför Boden, drygt 40 mil härifrån, säger han.

För att klara försörjningen gäller det att ha många ben att stå på. Gustav Johansson-Närvä driver egen firma med inriktning på fastighetsskötsel, snöröjning och byggjobb. Sen får han EU-stöd för sina fem hektar slåtterängar.

– Det är ett bra tillskott, säger han.

Gustav Johansson-Närvä stapplar genom den halvmeterhöga snön till en timmerbod där han förvarar björkris. Fårens och renarnas favoritföda. Genom åren har Gustav Johansson-Närvä sett människorna försvinna från Maunu. Tidigare fanns det tio bebodda gårdar i byn. Nu är det bara två.

– Det är en tråkig utveckling. Allt ska gå så fort och bli så mycket nuförtiden. Fram till 60-talet hade man självhushållning här i byn. Det enda man behövde köpa var salt, kaffe och socker, säger han.

Postutdelningen i Maunu sker två gånger i veckan. Närmaste affär är OK i Karesuando 16 kilometer bort. Internetuppkoppling får familjen Johansson-Närvä genom mobilt bredband från krisdrabbade Ice.net.

– Vad gör jag om företaget går i konkurs? Med modem tar det flera timmar bara att öppna bankens hemsida, säger han.

Det har blivit dags för lunch. Gustav Johansson-Närvä borstar av sig snön och går in i huset. Han steker souvas som är torkad och rökt renskav. Köttet är mjällt och har en fin smak. Sveriges nordligaste bonde skrattar när ATL:s reporter skär bort fettranden. Han berättar att han själv äter både renens ögon och hjärna.

– Gärna kallt, skivat och lite löst i konsistensen, säger han och ler.

Klockan närmar sig 14 och mörkret har lagt sig över Maunu. Termometern ligger på tolv minusgrader. Om några timmar ska Gustav Johansson-Närvä iväg och röja snö i Karesuando.

Varför bor du kvar i Maunu?

– Här kan jag göra vad jag vill. Som att gå ut på gården och slå en drill på morgonen utan att någon frågar vad fan jag håller på med. Det kan man inte göra i stan, säger han.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

NordligasteLantbrukaren1

 

NordligasteLantbrukaren2

 

NordligasteLantbrukaren4

 

NordligasteLantbrukaren3

 

————————————

Artikel 2:

Stormregnet från Östersjön piskar Klas Kristensson i ansiktet. ”Ibland tvingas jag så om höstrapsen, blåsten här nere är något man får vänja sig vid”, säger han.

Den vitkalkade gården i Äspö är omgiven av bördiga klass 10-jordar. Fyra kilometer rakt söderut ligger havet. I familjen Kristenssons hall hänger förvirrande nog ett ståtligt renhorn. En gåva från en släkting i Vännäs.

Klas Kristensson är född och uppvuxen på ett lantbruk i närheten av Veberöd. Han träffade sin fru Ingrid när han studerade på lantbruksskolan i Skurup. De flyttade ihop och gifte sig 1970. Sedan 1976 driver de gården i Äspö med sammanlagt 75 hektar som de arrenderar av kyrkan. All åkermark ligger samlad kring mangårdsbyggnaden förutom drygt 22 hektar nere vid havet. De odlar sockerbetor, raps, råg, korn och vete. När ATL besöker Klas och Ingrid Kristensson är årets arbete slutfört, 1100 ton sockerbetor levererades för en tid sedan till bruket i Örtofta. I spannmålsmagasinet ligger 250 ton maltkorn och 200 ton vete som ska säljas när priset blir det rätta. Klas och Ingrid Kristensson lutar sig tillbaka i varsin fårskinnsfåtölj i det ljusa vardagsrummet. Sedan de slutade med slaktsvinen 1994 är tillvaron rätt lugn.

– Vi är inte lika bundna längre utan kan lätt ta med en kasse kläder och köra till vår sommarstuga i Båstad, säger Klas Kristensson.

Bondelivet i Äspö skiljer sig väsentligt från Gustav Johansson-Närväs vardag i Maunu. Klas och Ingrid har flera aktiva lantbrukare i grannskapet som kan ställa upp och hjälpa till vid behov. Bredbandet funkar föredömligt och livsmedel går att handla i Smygehamn fyra kilometer bort.

– Och jag som var motståndare till bredbandet först, säger Klas Kristensson och ler.

2012 går arrendet på gården ut. Då är Klas och Ingrid Kristensson 66 år, en lämplig ålder att dra sig tillbaka.

– Jag har alltid önskat att barnen skulle ta över. Vi hade två döttrar men den ena omkom i en trafikolycka. Den andra jobbar som frisör i Malmö, säger Klas Kristensson.

Han och Ingrid har båda en stark kärlek till Söderslätts vidsträckta åkerlandskap, de symmetriska pilalléerna och det vilda havet vid Sveriges sydligaste spets. Men de sticker inte under stol med att vintrarna kan vara rätt hårda med snålblåst och regn.

– Det hade varit bättre med riktiga vintrar och snö. Men i takt med att klimatet förändras lär vi väl ha vinodlingar här om ett antal år, precis som i Tyskland och Italien, säger Klas Kristensson.

Vad ska du göra när du går i pension?

– Jag har en gammal Ferguson gråsugga att meka med, så helt sysslolös kommer jag inte att bli, säger Klas Kristensson och ler.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

SydligasteLantbrukaren1

 

SydligasteLantbrukaren3

 

SydligasteLantbrukaren4                SydligasteLantbrukaren5