Det globala frövalvet

Svalbard2

 

I det globala frölagret på Svalbard förvaras säkerhetskopior av världens viktigaste matgrödor. Fröerna kan i en klimatkollapsad framtid bli avgörande för hela mänsklighetens överlevnad.

Snön knarrar under goretexkängorna. Snoret fryser i näsborrarna. Temperaturen ligger på 26 minus. Vakterna utanför frövalvets betongingång bär pälsmössor, neongula reflexvästar och revolvrar. Det händer att isbjörnar rör sig i området. Att tänka på fröer och odling i Svalbards snödraperade fjällandskap känns surrealistiskt. Men det är just här, på den 78:e breddgraden, som den sista försvarslinjen för världens jordbruk är ritad. I arktisk permafrost.

Det globala frölagret som ägs av norska staten stod klart i februari 2008. I det utsprängda valvet som är beläget 130 meter in i Platåberget förvaras i dagsläget omkring 400 000 fröprover från drygt 200 länder. Att valvet byggdes på den norska ögruppen är ingen slump. Redan i början av 1980-talet började Nordiska Genbanken förvara kopior av fröprover i en nedlagd kolgruva på Svalbard med lyckat resultat.

Lagret kan liknas vid ett bankfack där länder kostnadsfritt kan deponera säkerhetskopior av sina fröer. Om någon av de 1400 genbankerna runt om i världen skulle förstöras kan kopiorna från Svalbard hämtas ut. På så sätt kan krisdrabbade nationer få igång det inhemska jordbruket på nytt.

– Bara de senaste åren har frölager i Burundi, Irak och Afghanistan gått förlorade på grund av krig, upplopp och naturkatastrofer, säger Cary Fowler som leder stiftelsen Global Crop Diversity Trust vars arbete går ut på att samla in dubbletter av fröprover från världens genbanker.

När Impuls besöker Svalbard firas det globala frölagrets ettårsjubileum. Ett 50-tal forskare, politiker och lantbruksexperter har kommit för att bära in nyanlända fröer i valvet och diskutera betydelsen av att bevara en genetisk mångfald. På plats finns bland andra Frank Loy, som under valkampanjen arbetade som miljö- och energirådgivare åt Barack Obama, M. S. Swaminathan, den indiske vetenskapsmannen som brukar räknas som den gröna revolutionens fader, och David Battisti, klimatprofessor från universitetet i Washington.

Vid valvets ingång står en stapel med nyanlända frölådor från bland annat Mexiko, Syrien och Colombia. Besökarna tar en varsin låda och vandrar in i den 100 meter långa tunneln som leder till lagringssalarna.

– Bevarandet av en mångfald av grödor kommer att bli väldigt viktigt för vår överlevnad, speciellt med tanke på klimatförändringarna, säger Frank Loy.

Klimatförändringarna ja. Enligt David Battisti, som besöker valvet lättklädd i fleecetröja, kommer medeltemperaturen på jorden att stiga mellan 2,4 och 6,4 grader de närmaste hundra åren. Dessutom kommer svår torka och minskad nederbörd att leda till brutalt försämrade skördar.

– Sommaren 2003 var det 3,5 grader varmare än normalt i Frankrike. Då förlorade man mellan 30 till 36 procent av majsen, 24 procent av frukten och 21 procent av allt vete. Om hundra år kommer medeltemperaturen i Frankrike att ligga på 2003 års nivå, säger han.

Samtidigt som temperaturen stiger odlas allt färre sorter av matgrödor. Gamla lantsorter försvinner kontinuerligt. I USA har exempelvis antalet bönsorter minskat från 578 stycken 1903 till 32 stycken 1983. Den försämrade genetiska variationen kan komma att få förödande konsekvenser för odlarna som i framtiden måste anpassa sitt val av grödor till ett helt nytt klimat, enligt Cary Fowler.

Han får medhåll av den ordentligt påpälsade M. S. Swaminathan. Han berättar om en gammal lantsort av ris som efter tsunamin visade sig ha egenskaper som gjorde den väldigt tålig mot fukt. Den har nu börjat odlas av åtskilliga bönder i asiatiska kustområden.

– Alla sorter har ett syfte, det finns inga värdelösa plantor. Men på senare år har jordbruket moderniserats och blivit mer och mer baserat på ett fåtal grödor, säger han.

Den största faran med monokulturellt odlande är att gamla lantsorter, med anlag som gör dem tåliga mot extrem torka och nederbörd, riskerar att försvinna för gott.

– Med varierade grödor har man en försäkring mot framtida klimatförändringar. Det gäller att säkra en mångfald av gener för att kunna möta nya problem, säger M. S. Swaminathan.

Att det monokulturella jordbruket kan få ödesdigra konsekvenser finns det historiska exempel på, bland annat potatisepidemin på Irland i mitten av 1800-talet som resulterade i massvält.

– Då odlades det bara en sort. Det gick bra fram tills bladmögel kom in i bilden och slog ut allt. Hela matproduktionen var uppbyggd kring en potatis med en genotyp, något som är väldigt riskabelt, säger Roland von Bothmer.

Han arbetar som professor vid SLU i Alnarp men är också anställd av Nordiskt Genresurscenter, en nordisk institution för bevarande och hållbart nyttjande av växter, husdjur och skog, för att sköta PR-frågor kring det globala frölagret. Institutionen står för den operativa driften av valvet och ser till så att fröproverna som anländer till Svalbard får ett säkert mottagande.

Vi befinner oss i ett stort bergrum med högt till tak. Härifrån kan man ta sig till de tre förvaringssalarna som tillsammans har plats för 4,5 miljoner fröprover. Hittills är det bara det mittersta rummet som används. Besökarna ställer ifrån sig lådorna med fröer som ska katalogiseras innan de kan bäras in och placeras på rätt hyllplats i förvaringssalen. Det är extremt ovanligt att det norska lantbruks- och matdepartementet låter utomstående besöka anläggningens hjärta. Kronprinsessan Victoria, Jimmy Carter och Madeleine Albright har alla nekats tillträde vid sina besök.

Dörren till förvaringssalen är täckt av frost. Efter att ha passerat en luftsluss kommer vi in i det allra heligaste. Stora kylfläktar ger ifrån sig ett öronbedövande dån. Temperaturen ligger på 15,4 minusgrader, men ska pressas ned ytterligare några grader. På lagerhyllor står förseglade lådor från hela världen. Efter dagens leverans kommer här att finnas 406 000 fröprover.

Frank Loy, iklädd täckjacka och gulsvart toppluva, betraktar de ovärderliga boxarna vars innehåll kan komma att spela en avgörande roll om David Battistis apokalyptiska forskningsresultat besannas. Frank Loys hemland USA har inte direkt utmärkt sig för en ansvarstagande miljöpolitik. Men den tidigare rådgivaren är säker på att maktskiftet för med sig förändringar.

– President Obama är övertygad om att USA måste ta ledningen för internationella ansträngningar. Dels för att vi är ett betydelsefullt industriland som till stor del bidrar till utsläppen av växthusgaser. Men också för att andra länder som Kina har klargjort att de inte är villiga att acceptera internationella förpliktelser om inte vi gör det, säger han.

Redan i december kan vi få de första svaren om vilka uppoffringar det internationella samfundet är redo att göra gällande minskade utsläpp av växthusgaser och koldioxid. Då hålls nämligen FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn. Frank Loy tar tid på sig innan han svarar på frågan vad han tror att mötet kommer att resultera i.

– Jag tror att vi får se framsteg. Det är mycket viktigt att Köpenhamn slutar med en överenskommelse som USA kan leva upp till. Vad vi vill undvika är ett avtal som USA skriver under trots att det finns en risk att landet inte kan uppfylla sina åtaganden. Det vore dåligt. Eller att det åter igen blir som i Kyoto, att USA inte skriver under alls. Det vore katastrof, säger han.

Frölådorna är på plats djupt inne i Platåbergets permafrost. Andaktsfullt lämnar vi underjorden och ber en bön att de lagrade säkerhetskopiorna aldrig ska behöva komma till användning. Eftermiddagsljuset sticker i ögonen efter en knapp timme i valvet. Lamporna släcks. Portarna stängs. Vakterna berättar att isbjörnarna har hållit sig borta.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

Svalbard1

 

Svalbard3

 

Svalbard4

 

Svalbard12

 

Svalbard11

 

Svalbard14

 

Svalbard5

 

Svalbard9                 Svalbard8

 

Svalbard10

 

Publicerades bland annat i Impuls nr 3 2009:

IMG_2332                IMG_2334