Grottkartering

1

 

Pålitliga grottkartor är en bristvara. Det vill Sveriges Speleologförbund ändra på. Med måttband, kompass och klinometer åker medlemmarna runt i landet och karterar våra underjordiska rum. Gränssnittet följde med ner i mörkret.

Skenet från pannlamporna skapar skuggspel på de skrovliga stenväggarna. Den tidigare så värmande eftermiddagssolen syns nu bara som en ljuskägla utanför den kilformade ingången. På marken ligger kvarlämnade värmeljus och högar med förmultnade löv. Vi befinner oss nere i blockstensgrottan Börsås hål utanför Lindome.

Andreas Wikström och Mikaela Löfgren från Sveriges Speleologförbund (speleologi = läran om grottor) arbetar metodiskt i mörkret. Andreas tar ena änden av det medhavda 15-metersmåttbandet och klättrar upp på en avsats. Mikaela sträcker bandet från sin position nära ingången. När avståndet mellan de båda punkterna är uppmätt tar Mikaela ut riktning och lutning med kompass och klinometer. När koordinaterna och gångarnas karaktäristiska detaljer antecknats på vattentåligt papper är det dags att ta ut nästa punkt. Genom att utforma ett så kallat polygontåg – en sammanhängande kurva bildad av sträckorna mellan ett antal punkter – får man fram grottans ytterkonturer och kan sedan rita en detaljerad karta för hand eller i datorn med hjälp av speciella grottkarteringsprogram, till exempel Tunnel.

– Att kartera i underjorden är lite bökigt. Flygfotografier är ju inte till så stor hjälp här nere, säger Andreas Wikström och ler.

I Sverige finns cirka 3 000 kända grottor. Av dem är omkring 1 200 karterade. En av de första kända svenska grottkartorna är från 1700-talet och föreställer Balsbergsgrottan utanför skånska Kristianstad. Först på 1950-talet började en rad eldsjälar – bland annat Leander Tell som 1966 bildade Sveriges Speleologförbund – att kartera mer systematiskt. 2005 bildade förbundet en speciell karteringskommitté som ansvarar för att samla in data och utforma nya kartor över svenska grottor. Målet är att på sikt upprätta ett nationellt arkiv. Andreas Wikström har varit med i SSF sedan 2002 och är en av medlemmarna i kommittén. Han berättar att grottkartor fyller flera viktiga funktioner. Förutom att ge en bild av hur grottan ser ut får intresserade speleologer en hint om vilken utrustning som behövs vid ett besök. Dessutom kan kartorna vara direkt livsavgörande vid räddningsaktioner.

– Vid en känd insats i England då en man och hans son gått vilse i en labyrintisk grotta fick räddningstjänsten börja med att själva kartera grottan för att på ett systematiskt sätt kunna leta efter de försvunna. Hade det redan funnits en karta skulle arbetet blivit betydligt enklare, säger Andreas Wikström.

På kartorna finns – förutom grundläggande information om grottans längd, bredd och utseende – namn på olika passager, gångprofiler samt symboler för vad som kan finnas i grottan – exempelvis vattenfall, bäckar, stup, stenblock och sidogångar. Kartsymbolerna är universella och framtagna av UIS (International Union of Speleology). Kartornas noggrannhet mäts med en sjugradig skala som utformats av den brittiska grottforskningsorganisationen BCRA. De enklaste kartorna baseras på minnesanteckningar medan de mest avancerade kräver professionella mätningar med teodolit på stativ.

– Med tanke på att arbetet tar så lång tid tycker jag det är bättre att göra kartan lite grövre och hinna med att kartera fler grottor istället för att fokusera på alla smådetaljer, säger Andreas Wikström.

Länge har måttband, kompass och klinometer varit de viktigaste redskapen för grottkarterarna. De senaste åren har en laseravståndsmätare med inbyggd kompass och klinometer, en så kallad DistoX, gjort entré på marknaden. Det allra senaste är ett program för handdatorer som registrerar punkter och ritar kartor direkt på plats i grottan.

– Teknikutvecklingen kommer att göra det enklare för medlemmarna i förbundet att börja kartera. Hittills har det funnits ett visst motstånd eftersom det är så tidskrävande, säger Mikaela Löfgren.

Det droppar från taket. Nyvävda spindelnät glittrar i prång och skrymslen. Andreas Wikström berättar att det finns en gammal karta över Börsås hål. Men att den bara beskriver den första salen precis vid ingången. En skreva mellan två bastanta stenblock visar att gången faktiskt fortsätter rakt in i berget.

– Det finns en hel del kartering kvar att göra här, säger Andreas Wikström och försvinner i mörkret.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

8

 

4

 

7

 

5                6

 

3