Kaninkött

Kaninkott01

 

Ulliga kelgrisar eller välsmakande köttdjur? För kaninuppfödaren Mariann Tönnesen är valet självklart. De långörade djuren, som förökar sig med ljusets hastighet, ska till slakt och ge extraklirr i kassan.

Den som tror att kaninkött var något man motvilligt petade i sig under krigsåren är helt fel ute. I alla fall om man ska tro Mariann Tönnesen, vice ordförande i Sveriges Kaninproducenters Förening.

– Det senaste året har intresset vuxit något enormt. Varje år slaktas omkring 300 000 kaniner i Sverige. Men för att möta ökad efterfrågan behöver vi komma upp i en miljon, säger hon.

Som elvaåring började Mariann Tönnesen föda upp kaniner. Redan då betraktade hon kaninen som ett nyttodjur och sålde köttet till reptilägare. För tre år sedan bestämde hon sig för att satsa mer storskaligt och startade Klockarens Kaningård. Men hon hade otur. Tidigt fick hon in en smittsam sjukdom i besättningen och tvingades avliva 450 djur. Efter att ha haft stallet i karantän började hon om på ny kula i februari. För tillfället håller hon på att gjuta golv och tillverka fler moderna sexfacksburar.

För varje kanin som går till slakt kan uppfödaren räkna med 35 kronor i ren vinst. En avelshona ger fyra kullar per år med ungefär åtta ungar i varje. För en heltidslön krävs dock att man har omkring 500 honor och levererar 16000 kaniner till slakt varje år.

– Jag jobbar heltid som väktare idag men jag hoppas kunna leverera åtminstone 3200 djur till slakt varje år när jag har byggt klart stallet, säger Mariann Tönnesen.

Men det finns ett stort problem för landets omkring 60 större kaninuppfödare. Sverige har bara tre godkända kaninslakterier. Ett av dem ligger på Vreta Kaningård utanför Enköping. Det drivs av Gösta Johnsson. När ATL når honom på telefon står han i en saluhall och gör reklam för kaninkött.

– För tillfället förhandlar jag med Livsmedelsverket om tre mobila kaninslakterier som vi kan ha utspridda över landet. Får vi ett godkännande kan de vara igång inom ett halvår, säger han.

I Sydeuropa är kaninen ett naturligt inslag i charkdiskarna. Men att föda upp kaniner till köttproduktion är fortfarande lite tabubelagt i Sverige.

– De förbannade hoppkaninerna har förstört mycket för oss. Men folk börjar sakta inse att kaninen inte är någon leksak utan en maträtt, säger Gösta Johnsson.

Mariann Tönnesen berättar att vissa människor betraktar henne som morbid eftersom hon föder upp kaniner för köttets skull. Vid några tillfällen har hon fått sin bil repad. Därför vaktas kaninstallet av fem hundar, bland annat en kaukasisk ovtjarka.

– Hittills har jag inte haft några objudna gäster, men de är välkomna att försöka, säger hon och ler.

Hur ser den svenska marknaden för kaninkött ut om 20 år?

– Då tror jag att det finns en uppsjö slakterier över hela landet. Den dagen det går att handla svenskt kaninkött på Ica och Coop kommer jag att hoppa högt av glädje, säger Mariann Tönnesen.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

Kaninkott1

 

Kaninkott2

 

Kaninkott3                  Kaninkott7

 

Kaninkott9