Kulturarvets beskyddare

apsa1

 

Dagligen ödeläggs och plundras delar av Syriens unika kulturarv. Arkeologen Cheikhmous Ali och hans hemliga fältarbetare dokumenterar skadorna inför en framtida återuppbyggnad av landet.

Bombplanen kom från ingenstans. Explosionen var öronbedövande. Stora delar av de ottomanska kvarteren Qadi Askar i Aleppo, inklusive den rikt ornamenterade moskén Agha Jaq, föll samman i ett töcken av rök, damm och blod. Efter några minuter ekade sirener mellan de sargade tegelväggarna. Efter att ambulanspersonal hjälpts åt för att få ut döda och sårade ur ruinerna slöt privatpersoner upp för att rädda de värdefulla artefakter som klarat sig. 350 mil bort, i en funkisbyggnad på Humanistiska fakulteten vid Strasbourgs universitet, sitter den syriske arkeologen Cheikhmous Ali vid sin dator och betraktar en färsk amatörfilm från moskéförödelsen.

– Vad vi ser i Syrien idag ska inte bara benämnas som krigsskador, plundring och systematisk förstörelse. Vi pratar om ett kulturellt folkmord, säger han.

Redan som barn visste Cheikhmous Ali att han skulle bli arkeolog. Han växte upp i en liten syrisk by i närheten av Tell Brak – en av världens första städer som grundades för 6 000 år sedan. Vart han än vände sig såg han arkeologiska lämningar och historiska monument i världsklass. Efter att ha studerat arkeologi vid universitetet i Damaskus flyttade Cheikhmous Ali till Strasbourg 2004 för att påbörja arbetet med sin avhandling om glyptikens arkitektoniska roll i forntidens Främre Orienten. Målsättningen var hela tiden att återvända till Syrien för att fortsätta arbeta med landets storslagna kulturhistoria. Men när Cheikhmous Ali disputerade 2012 var det omöjligt att åka tillbaka. Revolutionen hade utvecklats till ett blodigt inbördeskrig och massakrerna avlöste varandra. Eftersom Cheikhmous Ali hade varit med och arrangerat regimkritiska manifestationer via internet var det omöjligt för honom att återvända. Från vänner och arkeologkolleger i Syrien fick han dagligen rapporter om tempel och flertusenåriga ruiner som jämnats med marken. För att hålla sig uppdaterad om situationen besökte han sidor på sociala medier där invånare i syriska städer och byar skildrade hur kriget påverkat kulturhistoriskt värdefulla byggnader, museisamlingar och arkeologiska lämningar. Efter att med sorg och frustration betat sig igenom tusentals bilder fick Cheikhmous Ali en idé. Tillsammans med sin kollega Philippe Quenet, professor i Mellanöstern-arkeologi vid Strasbourg universitet, bildade han 2012 APSA – Association for the Protection of Syrian Archaeology. Organisationens syfte är att dokumentera krigsskadorna på det syriska kulturarvet. Arbetet utförs av frivilliga aktivister – arkeologer och medborgarjournalister – på plats i Syrien. De arbetar undercover med att fotografera söndertrasade artefakter och historiska lämningar. Ibland kan de jobba öppet med systemkameror, men oftast handlar det om att fotografera och filma i smyg.

– Det är ett livsfarligt jobb. Vi har blivit tvungna att lägga ner den visuella dokumentationen från Raqqa och Palmyra på grund av Daesh. Men hittills har ingen av våra medlemmar skadats, tack och lov, säger Cheikhmous Ali.

I de fall APSA-aktivisterna, trots väpnade strider eller hot, ändå behöver dokumentera akuta skador har de möjlighet att använda särskilda mikrokameror monterade i pennor som Cheikhmous Ali införskaffat i Frankrike. Bilderna skickas sedan digitalt till Cheikhmous Ali som samlar både stillbilder och filmer samt förklarande texter på APSA:s hemsida – ett snabbt växande digitalt arkiv över Syriens skadade kulturarv.

– Vi har dessvärre inte medel att aktivt skydda platser och föremål. Men vårt arkiv kommer att bli den viktigaste informationskällan när det blir dags att bygga upp och återställa Syrien efter att kriget tagit slut, säger han.

I dagsläget består av APSA av ett tiotal arkeologer och forskare i Frankrike, Tyskland och Belgien samt tolv dokumentationsaktivister stationerade i olika delar av Syrien. Fram till 2014 kunde Cheikhmous Ali träffa sina syriska kolleger och hålla kurser i den turkiska gränsstaden Gaziantep – något som nu är uteslutet eftersom gränsen till Syrien stängts. All kommunikation mellan Europa och Syrien sker därför på sociala kanaler som Facebook, Skype och WhatsApp. Under det senaste året har antalet aktiva APSA-medlemmar på plats i Syrien sjunkit från ett trettiotal till tolv. Cheikhmous Ali menar att det är svårt att få folk som saknar mat på bordet att jobba ideellt. Det behövs resurser. Hittills har franska utrikesdepartementet skjutit till en mindre summa pengar till APSA, men Cheikhmous Ali hoppas att fler aktörer ska inse vikten av organisationens arbete och bidra med medel. Men när människor dör i hundratusental är det svårt att få gehör för frågor som rör kulturarv. Cheikhmous Ali hoppas dock att organisationer som Unesco – som i mitten av februari bildade en arbetsgrupp tillsammans med Italien för att skydda antikviteter i krigszoner – ska genomföra aktiva åtgärder för att skydda det syriska kulturarvet. Cheikhmous Ali har även uppvaktat EU-parlamentet i Strasbourg som för tillfället utreder möjligheten att utbilda syriska arkeologer på plats. Cheikhmous Ali menar att det är av yttersta vikt att världssamfundet utarbetar en strategi för hur återuppbyggnaden ska gå till när kriget väl tar slut.

– Annars är risken stor att mycket gammalt rivs för att sedan byggas upp i betong. Om inte genomtänkta åtgärder genomförs direkt är jag rädd att det som klarat sig kommer att förstöras, säger han.

I de flesta syriska städer har museer och arkeologiska lämningar drabbats av förstörelse och plundring, berättar Cheikhmous Ali. Värst utsatta är de äldre stadsdelarna i Aleppo, Homs samt den världsarvsklassade staden Palmyra. I Palmyra har IS helt tagit kontrollen och sprängt flera arkeologiska lämningar, bland annat Baalshamin-templet, de karaktäristiska torngravarna samt den berömda triumfbågen som blivit något av Palmyras signum.

– När Daesh använder bulldozers förstörs allt. Samma sak när de använder dynamit på templet i Palmyra. Då försvinner allt och kan aldrig återskapas. Det är som att riva ut en sida ur Syriens historia, säger Cheikhmous Ali.

Förra året tillfångatog IS-styrkor den 82-årige arkeologen Khaled al-Asaad i Palmyra. Han hade länge varit chef för utgrävningarna i staden, berättar Cheikhmous Ali som kände den hängivne arkeologen personligen. Khaled al-Asaad hade tidigare evakuerat de viktigaste delarna av museets samlingar till Damaskus. Enligt Expressen, som intervjuat al-Assads son, var IS-krigarna övertygade om att det fanns en guldskatt gömd någonstans i Palmyra. När Khaled al-Asaad förklarade att så inte var fallet torterades och halshöggs han av jihadisterna som sedan hängde upp den stympade kroppen i ett trafikljus. Avrättningen berörde Cheikhmous Ali mycket starkt. Samtidigt menar han att bilden av kulturarvsförödelsen i Syrien behöver nyanseras. IS lägger mycket krut på att i propagandasyfte kabla ut bilder som föreställer hur de förintar kulturlämningar. Dessa får stort genomslag, men IS är långt ifrån ensamma om att pulverisera tempel och museer.

– Alla militära parter är skyldiga till förstörelsen. Regimens bomber har gjort störst skada, följt av det Daesh utför samt striderna mellan oppositionen och regimen i de äldre stadsdelarna. På senare tid har ryssarnas bomber förstört mycket, säger han.

Förutom IS avsiktliga förstörelse av kulturföremål och de skador som orsakas som en konsekvens av striderna finns det ett annat hot som oroar Cheikhmous Ali. Det rör sig om den rena plundringen av arkeologiska artefakter och andra antikviteter. Enligt Ali är det främst lokalbefolkningen som ägnar sig åt detta och att smugglingen sker med korrupta militärers goda minne.

– Generellt sett är smugglingen inte en del av militärpolitiken, men korruptionen genomsyrar alla militära styrkor. Det är business! De får betalt och tillåter därför att plundringen fortsätter, säger han.

Trots ett FN-förbud mot handel med syriska antikviteter har mängder av föremål hittills förts ut genom Turkiet, Jordanien och Libanon och sålts på den svarta marknaden i USA och Europa. För IS har handeln med stulna antikviteter varit ett sätt att finansiera sin krigsapparat. Cheikhmous Ali menar att befolkningen måste ges utbildning för att förstå hur viktigt det är att bevara det inhemska kulturarvet för framtida generationer. APSA gör vad som står i organisationens makt för att få bukt med problemet.

– Om vi får bilder som skildrar smuggling eller visar stulna objekt så publicerar vi inte dessa själva, utan skickar dem direkt till Interpol, säger han.

Cheikhmous Ali vill dock tona ner omfattningen av antikvitetssmugglingen:

– Förtjänsten av handeln är inte alls så stor som de siffror som har publicerats i olika etablerade tidningar, de beräkningarna är astronomiska och stämmer inte, säger han.

Även om en varaktig fred i Syrien känns avlägsen har initiativ tagits för vapenvila. Cheikhmous Ali återkommer vid flera tillfällen under vårt samtal till vikten av att redan nu utforma en strategi för hur landets sargade kulturarv ska restaureras när parterna slutar strida.

– Det som sker i landet just nu oroar oss mycket, men minst lika oroande är vad som kommer att hända efter krigets slut, säger han.

När krutröken lagt sig behöver kvarter för kvarter analyseras, menar Cheikhmous Ali. Detta för att sedan fokusera på hur enskilda byggnader och statyer kan räddas. Det gäller att prioritera rätt när återuppbyggnaden väl kan börja.

– Även om exempelvis citadellet i Aleppo har ett högt symbolvärde är det viktigare att börja restaurera äldre bostadshus och marknader där invånarna har sin vardag. Annars finns det en risk att Aleppoborna gör egna lösningar med betong som förstör den äldre bebyggelsen ytterligare, säger han.

Cheikhmous Ali klickar sig in i APSA:s digitala bild- och textarkiv för att visa några av de föremål som hans organisation dokumenterat. Vi betraktar också skakiga amatörvideor på förstörda tempel, moskéer och museer som hans medarbetare filmat på plats i Syrien. Sedan öppnar Cheikhmous Ali en annan mapp som innehåller bilder på hans hemby som han inte har besökt sedan 2008.

– Tidigare bodde det ett trettiotal invånare i byn. Men striderna har lett till ekonomisk kris samt brist på läkare och mediciner. Nu har alla flyttat, säger han lakoniskt.

Intervjutiden lider mot sitt slut. Cheikhmous Ali har mycket att göra. Varje vecka skriver och publicerar han flera rapporter till APSA:s hemsida om nya platser och föremål som skadats i kriget. Han fingrar på sitt paket Gauloises och går bort till fönstret. Där ute piskar regnet från en stålgrå himmel. Hårda kastvindar river i flaggorna på universitetsområdet. Det kommer att dröja innan Cheikhmous Ali kan återvända till Syrien och hjälpa till att bygga upp sitt hemland. Han skulle gärna vilja visa sin tvåårige son platsen där han växte upp.

– Men kriget känns just nu som ett ändlöst drama. Vi kan bara hålla tummarna för att dramat får ett slut, säger Cheikhmous Ali.

Hur ser framtiden ut för Syriens kulturarv?

– Det beror på vad som sker politiskt. Hela Syrien är som ett stort museum, så trots all förstörelse och plundring finns det fortfarande en hel del av värde kvar. Vi har mycket att kämpa för, säger han.

Text: Jonatan Jacobson och Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

Tolk: Anna Yoo

 

apsa2

 

apsa3

 

apsa14

 

apsa4               apsa5

 

apsa6

 

apsa7