Kyrklig absint

absint1

 

Religionen är ersatt av rusdryck – Gud fader av den gröna fen. I en avkristnad kyrka i Bergslagens glesbygd destillerar ett nystartat bränneri landets enda absint. Men är svenskarna redo för drycken som enligt myten fick van Gogh att skära av sig örat?

En morgon efter en blöt utekväll beslutade sig vännerna Göran Bäuerle och Henrik Larsson att mota tillvarons monotoni i grind och göra något radikalt för att förändra sina liv. ”Varför inte börja koka absint?”, utbrast Henrik Larsson. Göran Bäuerle, med erfarenhet från både bryggeri- och kemiindustribranschen, svarade: ”varför inte?” Efter att ha sonderat terrängen stod det till vännernas förtjusning klart att den mytomspunna drycken var på frammarsch internationellt och att det inte fanns någon svensktillverkad produkt på marknaden. Från utländska antikvariat kom Bäuerle och Larsson över mängder med ålderdomliga absintrecept. Efter hundratals försök lyckades de till slut, med utgångspunkt i ett recept från 1872, hitta en egen örtblandning som kändes rätt. Då återstod bara lokalfrågan. Efter att ha tittat på nedlagda skolor och mentalsjukhus fastnade kompanjonerna för den avkristnade kyrkan i den slumrande gruvorten Stråssa.

– Vi tänkte att det kunde ge oss marknadsföringskraft. Och det kändes helt rätt att skruva till det på en gång, säger Göran Bäuerle när han tar emot i den ekande kyrkobyggnaden.

Efter att renoverat, bildat bolaget Sankta Annas bränneri AB och inhämtat alla nödvändiga tillstånd började vännerna i höstas att destillera sin 68-procentiga absint Valkyria. Sedan i julas finns drycken i Systembolagets beställningssortiment samt på hylla i tre butiker i Västmanland. Intresset har varit stort. Bara under den första veckan såldes lagret – som var tänkt att räcka i tre månader – slut. Dessutom har en tysk importör visat seriöst intresse.

– Hittills har det gått långt över förväntan, säger Göran Bäuerle.

I det videoövervakade produktionsrummet, där det råder fotoförbud, blötläggs malört, fänkål, anis, citronmeliss, stjärnanis samt en rad ”hemliga” örter i 96-procentig finsprit som sedan destilleras. För att absinten ska få sin karaktäristiska gröna färg läggs nya örter i destillatet som sedan filtreras, lagras och buteljeras.

Absint är en dryck med anor. Den togs fram som medicin av en schweizisk läkare på 1790-talet. Under 1800-talet spred sig ”den gröna fen” till Europa i allmänhet och Frankrike i synnerhet, där den snabbt blev en given favorit bland överklassen och i det kulturella etablissemanget. Picasso, Gauguin och van Gogh var några av de konstnärer som använde drycken som kreativ motor i sitt arbete. Men absint innehåller den giftiga substansen tujon som kommer från malörten. Just tujonet – som i höga doser kan leda till nervskador, blindhet och demens – var en av orsakerna till att drycken, efter starka påtryckningskampanjer från vinindustrin och nykterhetsrörelsen, som hävdade att substansen kunde leda till den påhittade sjukdomen ”absinthism”, totalförbjöds i Frankrike och USA i början av 1900-talet. Men eftersom dagens tillåtna tujonhalt, max 10 mg/kilo, är ofarlig har flera länder de senaste åren börjat lätta på lagstiftningen.

Göran Bäuerle slår sig ned i en grön plyschsoffa på sitt kontor. Enligt honom ska absint antingen inmundigas som aperitif, måltidsdryck eller som bas i drinkar. På grund av den höga alkoholhalten ska den inte drickas ren. Göran Bäuerle korkar upp en flaska och häller upp några centiliter av den ljusgröna drycken i ett glas och tillsätter vatten.

– En bra absint ska inte smaka alkohol. Försök det med en annan spritsort på 68 procent, säger han och tar en klunk.

Är svenskarna redo för ”den gröna fen”?

– Idag finns det ett 15-tal whiskydestillerier i Sverige. Vi ser ett kraftigt ökande intresse för kvalitet, småskalighet och nya smaker. Jag tror också att svenskarna är redo för nyheter när det kommer till drinkar. Absint kan bidra till det, säger han.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

absint2

 

absint3

 

absint5                absint6

 

absint4