Mörkerkartor

1

 

Den allt starkare belysningen i städer utgör ett stort problem för amatörastronomer. För att lättare kunna lokalisera de mörkaste och mest gynnsamma platserna för stjärnskådning har Lundabon Lasse Lindh skapat speciella ljusföroreningskartor.

På himlavalvet gnistrar tusentals stjärnor i ett oregelbundet myller. Höstkylan biter. Mörkret är kompakt. Två skuggestalter, vars ansikten är höljda i dunkel, börjar metodiskt montera ihop sina teleskop. Den här natten har Lasse Lindh och Niklas Henricson från Astronomiska sällskapet Aquila i Kristianstad tagit sig till ett ödsligt fält utanför skånska Revingehed för att uppleva stjärnhimlen så klart som möjligt. Stadsljus, upplysta vägar och billyktor – så kallade ljusföroreningar – stör nämligen observationerna och gör det omöjligt att se och fotografera ljussvaga stjärnor.

– I Malmö kan man bara urskilja de allra starkaste stjärnorna. Här i Revingehed kanske vi kan se 3 000 medan man på riktigt mörka platser kan se 6 000 stjärnor, säger Lasse Lindh.

För att lokalisera de mörkaste platserna i Sverige och Danmark har Lasse Lindh gjort speciella ljusföroreningskartor. Han har använt sig av satellitbaserade kartor och så kallade VLMag-kartor (Visual Limiting Magnitude) från International Dark-Sky Association. Med hjälp av ett bildbehandlingsprogram har han förstorat, justerat och applicerat dessa på grundkartor från hitta.se. På Lasse Lindhs kartor framgår med önskvärd tydlighet graden av ljusföroreningar. De belysningskontaminerade områdena kring Öresundsregionen, Göteborg och Stockholm är på kartan illröda och gula medan mörka platser på landsbygden syns i olika nyanser av blått. Hittills har Lasse Lindh färdigställt tre kartor: en över södra Sverige, en över mellersta Sverige och en över Danmark. För tillfället håller han på med en fjärde karta över norra Sverige.

– Tidigare har det bara funnits grova ljusföroreningskartor som täckt väldigt stora områden eller lokala kartor som tagits fram av entusiaster, säger han.

Det som gör Lasse Lindhs kartor unika är att de både är detaljerade och täcker stora områden. För att fler än medlemmarna i Aquila ska få möjlighet att ta del av kartorna har Lasse Lindh lagt ut alstren i digital form på sin hemsida.

– Jag har alltid älskat kartor. Redan när jag var riktigt liten hängde jag som en boaorm över axeln på min äldre bror som alltid hade kartböckerna uppslagna på skrivbordet, säger han.

Kaffet ryker. Det susar i trädens lövverk och en flock gäss passerar skränande ovanför våra huvuden. Vi beundrar Karlavagnen, Cassiopeia och den öppna stjärnhopen Plejaderna. Genom sitt GPS-försedda och datoriserade teleskop studerar Niklas Henricson Jupiters månar och hjälper fotograf Jonatan Jacobson att få fina bilder. Trots att vi befinner oss en bra bit ut på landet syns ljusföroreningarna tydligt. Niklas Henricson pekar mot två blekgula glorior som tornar upp sig i horisonten.

– Där ser ni Sjöbo. Och där borta syns Malmö och Lund, säger Niklas Henricson.

I Skåne åker Lasse Lindh och Niklas Henricson helst till området kring Linderödsåsen. De allra mörkaste platserna i landet finns föga förvånande i Norrland.

– Man behöver vara minst 10 mil bort från närmaste stora stad, säger Lasse Lindh.

Ända sedan 1960-talet har ljusföroreningarna eskalerat. I vissa europeiska länder, exempelvis Holland och Belgien, är det idag svårt att överhuvudtaget hitta några platser som lämpar sig för stjärnskådning. För att förbättra förutsättningarna för amatörastronomer har man i USA och Kanada skapat fredade stjärnreservat där belysning inte tillåts. Men kampen mot ljusföroreningar – som till stor del förs av International Dark-Sky Association – är något av ett Sisyfosuppdrag. Myndigheterna anser att belysningen i städer och tätorter har en brottsförebyggande effekt.

– Vi menar inte att man ska släcka ned städerna. Vi vill bara att man använder belysningen på ett vettigare sätt, säger Lasse Lindh.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

2

 

6

 

3

 

4                5

 

7