Nesofilen

 

Han är nesofilen (ö-älskaren) som är rädd att drabbas av islomani (ö-galenskap). Författaren Anders Källgårds kärlek till kringflutna landstycken har tagit honom till en rad svårtillgängliga platser och resulterat i åtta ö-skildringar. Snart utkommer hans nionde.

Anders Källgårds intresse för öar väcktes redan i tolvårsåldern då han började samla på frimärken från avlägsna brittiska kolonier. För att få tag på den senaste serien från Pitcairnöarna – en isolerad koloni med ett 50-tal invånare belägen i Polynesien i södra Stilla havet – skrev han ett brev till öns postmästare. Ett år senare fick han svar. Jodå, det gick bra att köpa frimärken, skrev postmästaren. Men som betalning ville han ha Moraknivar istället för dollar. Anders Källgård fortsatte köpa frimärksserier för bland annat fiskekrokar och regnställ som han skickade till den avlägsna ögruppen. I mitten av 80-talet företog Anders Källgård sin första resa till Pitcairn, vilket 1986 resulterade i hans litterära debutverk – den rikt illustrerade boken ”Myteristernas Ättlingar”. Sedan dess har Anders Källgårds kärlek till öar bara fördjupats, berättar han över en kopp kaffe hemma i villan med utsikt över havet och Varbergs fästning. Hur många hundra öar han har besökt har han ingen koll på. Men resorna har hittills resulterat i åtta ö-böcker. Vari ligger då öarnas attraktionskraft? Den frågan har Anders Källgård haft gott om tid på sig att fundera över.

– Jag tror att det har något att göra med kringflutenheten. Vattnet är centralt, vi har alla legat i fostervatten och skvalpat. Öar erbjuder också en överblickbarhet och kan vara tillflyktsorter dit man reser för att klippa banden med vardagen, säger han.

Bland Anders Källgårds digra produktion finns förutom två böcker om Pitcairn, dit han återvände på 90-talet för att arbeta som läkare, också ett praktverk om Grönlands, Färöarnas och Danmarks öar samt en reseskildring från Sankt Helena – en isolerad koloni i Sydatlanten dit Napoleon förvisades efter nederlaget i Waterloo 1815. Men den bok som Anders Källgård kanske är mest känd för är mastodontverket ”Sveriges öar” som utgavs första gången 2005 och kom i en utökad och uppdaterad upplaga 2013. Arbetet med Sveriges öar visade sig vara svårare än vad Anders Källgård på förhand trott. För hur definierar man egentligen en ö? Enligt Statistiska centralbyrån finns det 267 570 öar i Sverige. Den höga siffran beror på att SCB räknar in alla kringflutna landstycken, även minimala öar i insjöar. EU däremot, som har en betydligt striktare definition, hävdar i sin statistik att det bara finns 24 öar i Sverige. Anders Källgård förstod att han skulle få göra sin egen definition av begreppet ö. Han slog fast att en ö, enligt honom, ska sakna fast landförbindelse samt att den ska ha haft fast bosättning efter år 1900. Efter åtskilliga researchtimmar gav det honom 1 274 svenska öar.

– Av dessa har 392 fast befolkning idag. Sverige är ett spännande ö-land. Vi är faktiskt ett av de länder som har flest öar i världen, säger Anders Källgård.

Många av Sveriges öar för en tynande tillvaro. Det blev Anders Källgård varse under sitt arbete med boken. Mellan 2005 och 2013 har ett 50-tal svenska öar avfolkats. På 73 svenska öar bor det bara en invånare, som ibland saknar bekvämligheter som elektricitet. Avfolkningstrenden startade på 60-talet och märks över hela världen. På de flesta håll slår avfolkningen hårt mot Sveriges öar, men de storstadsnära öarna inom pendelavstånd, som Brännö i Göteborgs skärgård och Tranholmen i Danderyd, ökar i invånarantal, liksom även en del öar längs med Norrlandskusten, berättar Anders Källgård.

– Det är svårt att sia om framtiden, kanske kommer det en ny generation grönavågare. Det kan gå åt vilket håll som helst, säger han.

I grunden beskriver sig Anders Källgård som en ö-romantiker. De senaste åren har hans arbete med öarna dock gett honom en dystrare bild av tillståndet i världen. I sin senaste bok ”Nära Nauru – varför vi behöver öar” gör han en resa till den lilla ö-nationen Nauru i Stilla havet. När landet blev självständigt från Australien 1968 intensifierades utvinningen av fosfat. Det genererade stora intäkter som slösades bort på kortsiktiga, luxuösa och ogenomtänkta satsningar. Idag är fosfatet slut och det slutna landet tillhör ett av världens fattigaste.

– Boken ger en både klockren och sorglig bild av vad som händer när man gör slut på sina icke-förnybara resurser. Det är nog min mest politiska bok hittills, säger Anders Källgård.

För tillfället håller Anders Källgård på med ett mastodontverk om Norges öar. Han har arbetat med boken sedan 2014 och räknar med utgivning kring 2017-2018. Hittills har det blivit 18 turer till Norge. Men många resor återstår för att ge en heltäckande bild av grannlandets öar som Anders Källgård beskriver som ”världens vackraste”.

– I somras fick jag även möjlighet att arbeta som skärgårdsdoktor i Norge. Något som innebar att jag fick besöka en mängd öar, säger han.

Vi tar bilen och kör till halvön Getterön utanför Varberg för att ta porträttbilder. Anders Källgård klättrar ut på stenarna vid strandlinjen och pekar på ön Skrivareklippan. Sitt namn har ön fått av att slottsskrivaren på närbelägna Varbergs fästning hade nyttjanderätten till ön som löneförmån, runt sekelskiftet 1600. Sedan 1930-talet är Skrivareklippan obebodd. Det Anders Källgård inte kan om öar är inte värt att veta. Trots att han har ägnat hela sitt vuxna liv åt de kringflutna landstyckena har han inga planer på att trappa ner.

– Det finns en halv miljon namngivna öar i världen, så det är ingen risk att jag tröttnar. Jag tycker det är häftigt varje gång jag kommer till en ny ö, säger Anders Källgård.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson