Pipmakarbröderna

Pipor1

 

Deras konstnärliga lyxpipor exporteras över hela världen. Slöjdforum träffade bröderna Anders Nilsson och Martin Vollmer som tillbringar veckans samtliga dagar i sin pipverkstad.

En len doft av briarträ, carnaubavax och Virginiatobak sprider sig i källaren. Anders Nilsson och Martin Vollmer sitter vid en snickarbänk och stoppar varsin pipa. Det som en gång startade på hobbybasis har blivit deras levebröd.

– Vi hade inte råd att köpa tillräckligt fina pipor så vi började göra egna istället, säger Martin Vollmer.

Det var när Anders Nilsson började gymnasiet som han fick upp ögonen för pipor. Och Martin Vollmer var inte sen att låta sig lockas med. Tillsammans började de samla olika modeller och knöt kontakter med utländska pipmakare som inspirerade bröderna att tillverka egna rökdon. De första exemplaren blev sneda, fula och svårrökta men efterhand blev piporna bättre.

– Jag minns att vi diskuterade framtiden. Vi var båda överens om att vi skulle ångra oss för resten av livet om vi inte satsade helhjärtat på pipmakeriet, säger Anders Nilsson.

Därför sa han upp sig från sin tjänst som laborant på Arlövs sockerbruk. Martin Vollmer lade ned sina teologistudier i Lund. Det är inget han ångrar idag.

– Jag läste till präst. Det var intressant. Men det var fan inte lika roligt som att göra pipor, säger han och ler.

Hösten 2004 registrerade de firman och la ut färdiga pipor till försäljning på sin hemsida. Det dröjde inte länge förrän kunder från hela världen hörde av sig. Idag har bröderna återförsäljare i USA, Kanada och Ryssland.

Pipor kan tillverkas av en mängd material, bland annat körsbär och majs. Men Anders Nilsson och Martin Vollmer arbetar bara med briar. Det är ett brandhärdigt träslag med vacker ådring som kommer från en ljungväxt som trivs i länderna runt Medelhavet. Det är bara roten som används. En pipkloss kostar mellan 100 och 300 kronor och måste torkas i flera år innan den kan användas.

– Briar växer vilt i bergstrakter. Det är svårt att få folk att skörda den eftersom det både är farligt och dåligt betalt, säger Anders Nilsson.

Att tillverka en pipa är inget som görs i brådrasket. En normal modell tar ungefär två dagar att få till. Först väljer bröderna en lämplig kloss och ritar upp konturerna. Klossen sågas sedan ut på bandsåg och riktas med planslip så att sidorna blir parallella. Sedan borrar bröderna tobaks- och tapphål samt en rökkanal.

– Det dröjde innan vi hittade en fungerande teknik. Men vi är båda roade av problemlösningsmomentet i det här hantverket, säger Martin Vollmer.

När hålen är klara grovformas klossen på en slipskiva. Formningen fortsätter med fil och smärgelduk. Till munstycket används tysk hårdgummiebonit. När rökkanalshålet är borrat svarvas munstycket och sätts ihop med piphuvudet som poleras med vax och färgas med narvsvärta två gånger. Färgen tränger olika djupt in i träet vilket förstärker ådringens kontrast.

Det sista momentet är att polera ytskiktet med vax från den sydamerikanska carnaubapalmen för att ge pipan en blank slutfinish. Till utsmyckning och dekoration används silver, horn och bambu. Sedan återstår kronan på verket, Vollmer & Nilsson-stämpeln.

– Det här är vårt sätt att göra pipor. Egentligen finns det inga rätt eller fel så länge resultatet blir bra, säger Anders Nilsson.

Han stänger av slipmaskinen. Det har blivit dags för en kombinerad rök- och kaffepaus. Bröderna har inga problem med att lämna ifrån sig pipor som de lagt ned hela sin själ i.

– I det här ögonblicket sitter förmodligen någon på andra sidan jordklotet och stoppar en av våra pipor. Det är ju en underbar känsla, säger Martin Vollmer.

Men hur är det att umgås med sin bror i en källare varje dag?

– Hittills har vi inte slagits. Allt som oftast sitter vi här och skrattar oss fördärvade, säger Martin Vollmer.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

Pipor2

 

Pipor3

 

Pipor7

 

Pipor5                Pipor6

 

Pipor8

 

Pipor4