Utdöende ljud

webbLjudinsamling1

 

Den tekniska utvecklingen har förpassat en mängd ljud till historiens malpåse. Ett europeiskt museiprojekt ser till att vårt auditiva kulturarv bevaras åt eftervärlden.

Torsten Nilsson, arbetslivsintendent på Arbetets museum i Norrköping, vankar fram och tillbaka med pannan i djupa veck bärandes på ett stativ med en digitalkamera och en stereomikrofonutrustad diktafon. Den här eftermiddagen befinner han sig på Järnvägens museum i Ängelholm för att spela in det knastertorra och metronomaktiga ljudet från ett par elektriska centralur från 1900-talets början. En gång i tiden var klockorna fastmonterade i någon vänthall eller på någon perrong där de hjälpte resenärerna att hålla tiden. Men sedan 1998 utgör de ett fast inslag i den permanenta utställningen på det skånska järnvägsmuseet. Trots det karaktäristiska klockljudet är Torsten Nilsson missnöjd. Han blänger surt på en surrande fläkt som sitter monterad högt upp på en vägg i utställningshallen. För att det överhuvudtaget ska gå att göra några inspelningar måste den förhatliga apparaturens lågfrekventa brus tystas.

– Det är vardag för mig. Ofta är det något ljud som stör, är det inte fläktar så är det människor, bussar eller flygplan. För att inte tala om fåglar, säger Torsten Nilsson.

Ja, för det är skillnad på ljud och ljud. Det har Torsten Nilsson blivit varse efter att i två år rest runt i Sverige och Danmark och spelat in samhällets utrotningshotade ljud. Insamlingsarbetet är en del av EU-projektet Work with sounds där sex museer från Sverige, Slovenien, Finland, Polen, Belgien och Tyskland deltar. Målet är att spela in 600 ljud som av olika anledningar är på väg att försvinna. Ljudfilerna läggs sedan upp på Work with sounds hemsida där de kan användas fritt. Målgruppen är museer som behöver illustrera utställningar med autentiska ljud och skolor som kan använda ljuden som ett pedagogiskt verktyg i exempelvis historieundervisningen. En annan viktig målgrupp är film-, musik- och dataspelsbranschen som fritt kan ladda ned och sampla ljuden. Nyligen släppte musikproducenten Johan Holmberg från Stockholm en låt där han gjort ett beat av en gammal stångjärnshammare från 1842. Ett ljud som han hittat på projektets hemsida. Torsten Nilsson beskriver Work with sounds som ett dygnetruntöppet museum, med låga personalkostnader, där besökare kan låna med sig vilka museiföremål de vill hem, utan att lämna tillbaka dem.

– Väl hemma på kammaren kan folk plocka isär föremålen precis hur de vill för att sedan sätta ihop dem på ett annat sätt. Man kan till och med sälja dem, säger han.

Inom ramen för projektet har Torsten Nilsson gått i närkamp med mistlurar i Trelleborg, ångmaskiner i Götene och stenkrossar i Svedala. Merparten av inspelningsidéerna kläcker han själv. Men det är inte ovanligt att han får tips från privatpersoner.

– Strax före jul fick jag ett samtal från en äldre dam som frågade om jag tänkt spela in någon stenmangel. Eftersom hon hade en i källaren var det bara att åka till Uppsala och dra igång mangeln, säger Torsten Nilsson.

Det mest populära ljudet som tagits upp inom ramen för Work with sounds är en belgisk tandläkarborr. I dagsläget har den drygt 20 000 lyssningar på nätet. Torsten Nilsson, som hittills spelat in 130 ljud, har svårt att välja ut någon personlig favorit.

– Men skulle jag bli tvungen att välja så får det nog bli en slovensk råoljemotor som markerar i reggaetakt. Det låter som något som artisten Kapten Röd hade kunnat använda sig av i sin musik, säger han och ler.

Work with sounds har fått stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Torsten Nilsson småler när han berättar om framträdanden han gjort i BBC, Boston Global och tysk television. Hur kommer det sig egentligen att ljud engagerar och intresserar så många?

– Ljud är ofta starkt kopplade till minnen. Det finns så många ljud i ens liv som har betytt något för en, säger han.

Torsten Nilsson berättar om ett ljud som genomsyrade hans barndom i Bureå i Västerbotten. I byns pappersmassefabrik fanns en lucka som föll igen med ett dån efter varje stock som matades in. Det smällande ljudet ekade ut över nejden, dag som natt, sommar som vinter.

– Det var något tryggt med det där ljudet. Det betydde att fabriken gick bra och att alla i byn skulle få lön, säger Torsten Nilsson.

I höst tar projektet slut, men en ny bidragsansökan är inlämnad och förhoppningsvis kan Torsten Nilsson och hans europeiska museikolleger fortsätta sitt omfattande insamlingsarbete. Nästa steg i processen blir i så fall att skapa mer delaktighet genom att släppa in ljuddonationsvilliga privatpersoner i projektet. För sådana finns det gott om, både i Sverige och utomlands. En annan framtidsvision är att knyta fler kontakter inom Wikipedia-staben. Torsten Nilsson tror att det digitala uppslagsverket kommer att utvecklas mer mot att även kunna erbjuda ljudklipp i anslutning till artiklarna. Själv har han föregått med gott exempel och laddat upp en inspelning av kompressorn i den nu nedlagda Gröndalsgruvan på gruvområdet Klackbergs Wikipedia-sida.

– I slutet stannar kompressorn sakta och ljudet övergår från att låta maskinellt till att mer påminna om en människokropp som drar sin sista suck, säger han lyriskt.

Det har blivit dags att ta itu med de tickande centraluren i utställningshallen. Torsten Nilsson får hjälp av Thomas Lindberg, museitekniker på Järnvägens museum, att stänga av den störiga fläkten. Förutom att spela in ljudet av klockorna tar Torsten Nilsson en bild på föremålen och spelar in en liten film. Efter centraluren tänker han ta itu med en telefonväxel från 1959. Torsten Nilsson står trollbunden när Thomas Lindberg drar igång klenoden. Växeln som en gång tjänstgjort vid järnvägen i Ängelholm ger ifrån sig ett infernaliskt och mekaniskt knatter. Torsten Nilsson njuter. Han är en ljudälskare. Men finns det, förutom ljuden som stör hans inspelningar, något ljud han avskyr från botten av sitt hjärta? Svaret kommer rappt:

– Sådana här pensionärsresväskor med hjul som dras över asfalten. Förtjänar vi verkligen ett sådant ljud? Jag tycker så illa om det att jag har funderat på att i framtiden utveckla ett ljudlöst rullhjul, säger han och ler.

Text: Johan Joelsson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

webbLjudinsamling3

 

webbLjudinsamling6

 

webbLjudinsamling4                webbLjudinsamling5

 

webbLjudinsamling8

 

webbLjudinsamling7

 

webbLjudinsamling2