Wifi für alle!

freifunk1

 

Den tyska gräsrotsrörelsen Freifunk förser medborgarna med trådlösa nätverk och gratis internet genom att montera upp teknisk utrustning på hustak och kyrktorn. Vi följde med kommunikationsgerillan till svindlande höjder i Berlin.

Efter att ha tänt en cigarett och rättat till den gula skyddshjälmen börjar Sven-Ola Tücke klättra upp för en 30 meter hög brandstege av det skrangligare slaget. Det vore en underdrift att säga att det suger i magen när vi tittar ner mot stadsdelen Kreuzbergs takåsar. Det gör mer ont. Väl på plats i det lilla utrymmet högt uppe i Emmauskyrkans torn öppnar Sven-Ola Tücke sin verktygslåda som han tidigare hissat upp med hjälp av ett rep. I tornrummets åtta fönstergluggar sitter routrar med parabolliknande antenner riktade mot stadens alla väderstreck. Med rynkad panna börjar Freifunk-aktivisten undersöka några kablar med en spänningsmätare. Men varför befinner sig en tysk datornörd högst upp i herrens hus den här molnfria dagen? Och vad är det egentligen han sysslar med? För att få en djupare inblick i Freifunk måste vi ta oss till en kolsvart bakgård i Kreuzberg en sen onsdagskväll.

I en undanskymd lokal, som ser ut som en blandning av en semikriminell svartklubb och ett uppehållsrum på ett tekniskt gymnasium, sitter ett 20-tal personer, mestadels män, och hamrar på bärbara datorer. Vi befinner oss på c-base, ett av världens äldsta hackerspace, för att vara med på Freifunk Berlins onsdagsmöte. Efter att ha fått en utskällning av bartendern för att vi borde känna till att Freifunk-folket alltid brukar vara sena till sina möten slår vi oss ned vid ett arkadspel och väntar. Tiden går. Den buttre bartendern, som inte verkar överförtjust i media, har rätt. Först 45 minuter efter utsatt tid dyker de båda grundarna Jürgen Neumann och Elektra Wagenrad upp.

Freifunk bildades 2002 med målsättningen att förse Berlinborna med gratis internetuppkoppling. Arbetet startade som en reaktion på att det vid den tiden fanns en mängd ”vita fläckar” på Berlinkartan dit Deutsche Telekom och andra bolag inte kunde leverera bredbandsuppkoppling. Initiativet låg helt rätt i tiden. Då, i början av 2000-talet, blev frekvensbandet ISM fritt och priset för den tekniska utrustningen, som krävdes för att skapa ett trådlöst nätverk i staden, började sjunka. Sedan starten har Freifunk Berlin monterat upp cirka 770 routrar på hustak vilket gör det möjligt för en stor del av Berlins invånare att koppla upp sig gratis mot internet med hjälp av wifi. Freifunkrörelsen har sedan starten spridit sig över hela Tyskland; idag finns det lokala avdelningar i ett 60-tal städer. Men konceptet är ingen tysk företeelse. På en mängd platser runt om i världen pågår liknande satsningar med att upprätta trådlösa, medborgardrivna nätverk. Merparten av projekten – som oftast leds av organisationer eller gräsrotsrörelser – finns i Europa och Nordamerika.

– Men vi har även exporterat den här tekniken till Indien, Indonesien och länder i Afrika. Vi har skapat något för allmänhetens bästa som nu används över hela världen. Det ger mig en bra känsla, säger Elektra Wagenrad.

Men hur fungerar tekniken i praktiken? Lite förenklat kan man säga att medborgare som sympatiserar med Freifunk upplåter sina privata trådlösa nätverk till rörelsen. Genom ett avancerat program, som utvecklats av Freifunk-entusiaster, samt uppmonterade routrar på hustak runt om i Berlin kopplas alla dessa nätverk ihop till ett lokalt nätverk. För att göra internettillgängligheten mer robust har Freifunk på sistone även fått sponsring av ett par mindre internetleverantörer som bistår med gratis uppkoppling vid vissa routrar. För att få så bra räckvidd som möjligt har Freifunk satt upp routrar i en grundinfrastruktur, eller ryggrad, som löper genom hela Berlin. Den tekniska utrustningens placering – hustak, kyrktoppar och vattentorn – har strategiskt valts ut för bästa räckvidd. En av fördelarna med den så kallade mesh-teknologin som Freifunk använder är att mjukvaran kan förses med en algoritm som gör att trafiken på nätverket leds om automatiskt om någon enskild router skulle gå sönder.

– Eftersom strukturen är decentraliserad finns det ingen enskild centralpunkt som kan få hela systemet att haverera. Från USA har intresset för den här teknologin varit stort med tanke på den senaste tidens orkaner och översvämningar, säger Jürgen Neumann, som nyligen föreläste vid en konferens på Harvard om vilken roll medborgarnätverk kan spela vid exempelvis naturkatastrofer.

Men systemet är inte bombsäkert. Den trådlösa kommunikationen mellan routrarna har sina begränsningar eftersom den kräver fri sikt. Freifunk är dessutom en icke-kommersiell aktör vilket innebär att allt underhållsarbete sker på frivillig basis.

– Än så länge kan vi inte erbjuda någon 24/7-support, säger Elektra Wagenrad.

Freifunk ser alltså till så att folk kan surfa gratis på internet genom att privatpersoner delar med sig av sina trådlösa nätverk. Varken Jürgen Neumann eller Elektra Wagenrad har några moraliska betänkligheter kring detta:

– Vi har inte fått några negativa reaktioner från de stora internetleverantörerna. För varje gratis uppkoppling finns det ju någon som har betalat. Jag tror inte att vår verksamhet skadar dem ekonomiskt. De sitter i en bekväm situation ändå, säger Jürgen Neumann.

Men det är uppenbart att Freifunk har påverkat de kommersiella aktörerna. För en tid sedan sökte och fick telekommunikationsjätten Kabel Deutschland 300 000 euro från den regionala myndigheten Medienanstalt Berlin-Brandenburg – som bland annat ansvarar för fördelningen av radiofrekvenser – för att sätta upp 100 routrar i Berlin. I närheten av dessa kan Berlins invånare surfa gratis i 30 minuter per dag utan att teckna abonnemang. Från samma myndighet fick Freifunk Berlin 30 000 euro. För pengarna satte rörelsen upp totalt 300 routrar.

– Till skillnad från Kabel Deutschland erbjuder vi fritt internet 24 timmar om dygnet, alla dagar på året, säger Jürgen Neumann triumfatoriskt.

En annan anledning till att Freifunk har blivit så populärt är att många caféer och barer i Tyskland har slutat erbjuda sina gäster fri nätuppkoppling genom wifi. Detta eftersom näringsidkarna är rädda att bli fällda i domstol om någon av gästerna skulle begå något brottsligt på ”deras” internet. Det kallas sekundärt ansvar – secondary liabilty – och bottnar i en gammal juridisk princip som fortfarande delvis genomsyrar det tyska rättsväsendet och som innebär att den som upplåter något kan bli ansvarig om det sker något brott eller någon olycka där. Denna praxis skulle, åtminstone i teorin, kunnat leda till en juridisk situation där innehavaren av ett internetabonnemang blir ansvarig för vad andra gör när de är uppkopplade på detta.

– Under de senaste åren har vi knutit till oss ett nätverk av duktiga jurister som är på vår sida. Vi hade gärna sett att vi fick en prejudicerande dom, menar Jürgen Neumann.

Tills vidare har Freifunk hittat en temporär lösning på problemet. Genom att slussa all datatrafik genom så kallade VPN-tunnlar till Sverige eller Holland – som inte har motsvarande juridiska praxis – lyckas man undkomma klammeri med rättvisan.

– Men det finns juridiska aspekter. Om du laddar ned eller fildelar så finns det jurister som letar upp IP-adresser och hotar med böter. Och det är klart att vi får sådana brev ibland eftersom vissa Freifunk-användare fildelar, säger Elektra Wagenrad.

Plötsligt kommer en företrädare för c-base och konfronterar fotograf Jonatan Jacobson. Det råder strikt fotoförbud i lokalen och mannen vill radera bilderna på minneskortet. Efter en stunds diskussion låter han oss behålla de redan tagna bilderna under premissen att vi inte fotograferar något mer. Stämningen är en aning tryckt när jag ber grundarna att beskriva Freifunks ideologi.

– Vi kämpar för yttrandefrihet och är emot censur och statskontroll. Men Freifunk är ingen politisk organisation. Vårt fokus är att utbilda och göra det möjligt för folk att starta sina egna kommunikationsinfrastrukturer, säger Jürgen Neumann.

För Freifunk handlar inte bara om internet. Rörelsens nätverk ger även Berlinborna möjlighet att kommunicera och dela information lokalt utan att koppla upp sig på internet, något som bland annat har öppnat upp för lokala podradiosändningar och diskussionsforum för människor inom enskilda stadsdelar. Jürgen Neumann menar att alternativa nätverk behövs i en tid då några få aktörer dominerar marknaden och genom exempelvis sociala medier samlar på sig stora mängder personlig data. Han fortsätter med en utläggning om att skolsystemet utbildar barn till konsumenter snarare än till kritiskt tänkande medborgare, bland annat genom att uteslutande erbjuda Ipads eller mjukvara från Microsoft i undervisningen.

– Det är uppenbarligen enklare att applicera fairtrade och liknande märkningar på mat och kläder än teknik, säger han lakoniskt.

Men på det stora hela tror Jürgen Neumann och Elektra Wagenrad att Freifunk har potential att växa ytterligare. De berättar om ett aktuellt pilotprojekt, i samarbete med Medienanstalt Berlin-Brandenburg, som syftar till att gå över från det nuvarande ISM-bandet till en frekvens som tidigare användes för analoga tv-sändningar. Fördelarna hade varit många:

– Signalerna hade fått bättre räckvidd och man hade inte, som idag, varit beroende av fri sikt, säger Jürgen Neumann.

Klockan närmar sig midnatt. Fler och fler ansluter till bordet där ett tiotal Freifunk-aktivister arbetar med kodfyllda skärmar. Plötsligt blir Elektra Wagenrad irriterad. Hon tycker att jag håller diktafonen lite för nära hennes ansikte. Men hon tinar upp när vi börjar diskutera den bland anarkister så omhuldade tyske filosofen Max Stirner. Förutom sitt engagemang i Freifunk skriver hacktivisten Elektra Wagenrad skönlitteratur och filosofiska essäer. Hon går och hämtar ett exemplar av sin senaste bok ”Serenität Anleitung zum Glücklichsein”.

– Du får den för 14 euro! Det är vad tre LSD-trippar kostar på svarta marknaden. Och jag lovar att boken räcker betydligt längre, säger hon med ett snett leende.

Nästa dag skiner solen från en klarblå himmel. Freifunk-aktivisterna Boris Niehaus och Christina Amhof går med snabba steg på köpcentret Neukölln Arcadens övre parkeringsdäck. De smiter in genom en tung stålgrind som leder upp till komplexets tak. Boris Niehaus, som är relativt ny i Freifunk, berättar att han gick med för att han tilltalades av rörelsens frihetliga syn på internet. När han själv flyttade till Berlin och bodde i ockuperade hus under påvra förhållanden hade han stor nytta av Freifunk eftersom han kunde koppla upp sig gratis på internet. Efter att NSA:s övervakning avslöjats av Edward Snowden kände Boris Niehaus att det var dags att engagera sig på allvar i rörelsen och har sedan dess varit med och installerat routrar på flera hustak runt om i Berlin. Vi klättrar upp för en stege och kommer till takets högsta punkt där de kraftfulla Freifunk-routrarna sitter monterade på höga metallställningar. Christina Amhof, som studerar datavetenskap på universitetet, berättar hur routrarnas antenner har riktats för att få så bra kontakt med nästa nod i nätverket som möjligt.

Utsikten uppifrån taket är storslagen. På håll syns Emmauskyrkans torn där Sven-Ola Tücke fortfarande kämpar med det mystiska kabelfelet. Programmeraren från Alexanderplatz ingår i Freifunks kärntrupp och har varit med i rörelsen sedan starten. Han menar att intresset för Freifunk har ökat i takt med att fler blivit medvetna om frågor som rör datasäkerhet, lagstiftning och informationsöverföring.

– Vid sidan av det stora nätverket, internet, tror jag att vi behöver fler parallella mindre nätverk som styrs av medborgarna snarare än stater och företag. Nätverk som är mindre reglerade och som man kan ha i fred. Det är där Freifunk kommer in i bilden, säger han och fimpar sin cigarett.

Plötsligt går det upp för honom vad det är som spökar. Han saknar rätt verktyg men lagar felet temporärt genom att klippa av änden på en sladd och sätta dit en ny.

– Så där ja! Nu borde det fungera i några veckor i alla fall, säger han.

Text: Johan Joelsson och Jonatan Jacobson

Bilder: Jonatan Jacobson

 

freifunk2

 

freifunk4

 

freifunk6

 

freifunk26                 freifunk5

 

freifunk27

 

freifunk25

 

freifunk28

 

freifunk9                 freifunk11

 

freifunk13

 

freifunk15

 

freifunk18

 

freifunk22

 

Publicerades i Magasin Ping nr 4 2014:

1                2

 

3                4

 

5                6